k-weekend
Då var det måndag igen. Helgen gick lika fort som vanligt...
Det var med blandade känslor som jag kom hem från Karlstad igår.
Hur kan man ha hemlängtan till staden man flyr ifrån?
En del av mig vill vara kvar, jag trivs så bra i Karlstad och alla människor där är så snälla.
Det var kul att träffa alla igen, Emma, Micke, Jonas, Sara, Linda ......
Var på Blue Moon. Dansade nästan hela kvällen, med undantag för rökpauser.
Kan koppla av där på ett helt annat sätt än i stan.
Och jag riskerar inte att springa på folk jag inte vill träffa.
Den andra halvan av mig vill bara hem.
Här vet jag vad jag får, jag vet hur allt är.
Jag vet vilka jag träffar om jag går ut.
Jag vet vad som kommer hända.
Det är endå en slags trygghet.
Även om utekvällarna oftast slutar i tårar och illamående.
Illamående av att se C.
Hata allt som Du gillar.
Besatt, beroende, desperat?
Det är så svårt. Men får stöd angående hela situationen från oväntat håll.
Det betyder faktiskt jättemkt. Så skönt att prata med nån som varit i samma sits.
Med samma person dessutom.
Jag hoppas verkligen att jag kan släppa det här snart.
Problemet ligger ju hos mig. Jag vet vad jag borde göra liksom men ändå så gör jag det inte.
Mina känslor är för starka. Fuck it....
Det är underbart att ha Hannah tillbaka i Mariestad igen iaf.
Och idag kommer Fia hem från Marstrand oxå.
Eventuellt ska jag och Hannah ut och springa ikväll.
Kanske kan må lite bättre om jag kan bli smalare och känna mig finare?
Kan ju alltid hoppas ...
Ta hand om er allihopa.
Många kramar till dig oxå K. Var stark!
I'm scared in a crowd of people
And I'm afraid to be alone
I have prayed you'd be beside me
I guess I'm meant to stand alone
Det var med blandade känslor som jag kom hem från Karlstad igår.
Hur kan man ha hemlängtan till staden man flyr ifrån?
En del av mig vill vara kvar, jag trivs så bra i Karlstad och alla människor där är så snälla.
Det var kul att träffa alla igen, Emma, Micke, Jonas, Sara, Linda ......
Var på Blue Moon. Dansade nästan hela kvällen, med undantag för rökpauser.
Kan koppla av där på ett helt annat sätt än i stan.
Och jag riskerar inte att springa på folk jag inte vill träffa.
Den andra halvan av mig vill bara hem.
Här vet jag vad jag får, jag vet hur allt är.
Jag vet vilka jag träffar om jag går ut.
Jag vet vad som kommer hända.
Det är endå en slags trygghet.
Även om utekvällarna oftast slutar i tårar och illamående.
Illamående av att se C.
Hata allt som Du gillar.
Besatt, beroende, desperat?
Det är så svårt. Men får stöd angående hela situationen från oväntat håll.
Det betyder faktiskt jättemkt. Så skönt att prata med nån som varit i samma sits.
Med samma person dessutom.
Jag hoppas verkligen att jag kan släppa det här snart.
Problemet ligger ju hos mig. Jag vet vad jag borde göra liksom men ändå så gör jag det inte.
Mina känslor är för starka. Fuck it....
Det är underbart att ha Hannah tillbaka i Mariestad igen iaf.
Och idag kommer Fia hem från Marstrand oxå.
Eventuellt ska jag och Hannah ut och springa ikväll.
Kanske kan må lite bättre om jag kan bli smalare och känna mig finare?
Kan ju alltid hoppas ...
Ta hand om er allihopa.
Många kramar till dig oxå K. Var stark!
I'm scared in a crowd of people
And I'm afraid to be alone
I have prayed you'd be beside me
I guess I'm meant to stand alone
Kommentarer
Postat av: thomas
lilla du, om det ens är MÖJLIGT att du kan bli finare än du redan är, så är det bäst att du skaffar en vass pinne som du kan fäkta bort alla beundrare med. really :)
Trackback
