saknaden kommer ibland
Ibland saknar jag det som var... Allting var så annorlunda.
Jag mår bättre nu så jag skulle aldrig byta.
Jag skulle aldrig byta bort Johan och dom vännerna jag har nu.
Men det finns sånt jag saknar , personer jag saknar från förr.
Råkade hamna på en gammal kompis blogg nyss.
Vi var jättetajta, bästa vänner.. Bodde ihop...
Allt var bra.
Sen började jag må dåligt av flera olika anledningar.
Och hon lämnade mig...
Detsamma gäller en anna vän. Det var vi 3 för alltid.... trodde jag.
Delvis kan jag förstå lite varför. Jag var rätt jobbig och var bara ledsen
och deppig hela tiden. Dom är sånna personer som behöver umgås med folk som mår
bra för att själva inte må dåligt...
Men dom får det att kännas som att allt som hände var mitt fel.
Dom började hata mig. Det var inte så att dom bara inte ville umgås mer utan dom hatar
mig verkligen.
Kan inte ens hälsa på mig på stan. Hälsar inte på min familj.. Inte på min syster.
Kollar bara med blicken rakt fram ... högtfärdigt.
Och jag har inte ens fått en chans att förklara...
Personligen förstår jag inte hur man kan göra så.
Jag är nog rätt dålig på att hata. Tror inte att jag är kapabel till det. Även om jag många gånger försöker.
Allt jag har varit med om har gjort mig till en starkare människa. Jag kommer aldrig ta skit
från nån på samma sätt som jag gjorde förr.
Som sagt, jag skulle aldrig byta bort det livet jag har nu.
Men ändå är saknade efter det som var stor...
Skulle ge otroligt mkt för att ens få ett leende från er
Så vacket och ärligt skrivet av dig vännen!
svar: jag har skickat ett mail till dig ang. dina frågor om datorn, så du vet =)
Allting bra med dig idag sötnos?:)♥
Trist när sådant händer, men det händer tyvärr. Ibland kommer man tillbaka till de vänner man var innan, ibland inte. Hoppas det löser sig :)
tack så jättemycket fina du :D
fint skrivet! =)
Vänner är där för en oavsätt hur man mår. Det märks extra tydligt vem ens riktiga vänner är när man mår dåligt, vem som alltid svarar i telefon, vem som kommer över och frågar hur du mår, vem som lyssnar när du för femtioelfte gången gråter över samma sak, vem som låter dig få må dåligt och kramar dig när det behövs.
Riktiga vänner älskar dig för den du är, alltid, inte bara ibland, när det passar dom. Dom "vännerna" mår man bättre utan, tro mig, dom drar bara energi ifrån dig utan att ge något tillbaka.
Vi borde bli bättre på att "göra slut" med vänner som inte ger något tillbaka, precis som vi gör med pojkvänner. Då skulle man nog lättare kunna vara bekanta, hälsa på stan men kanske inte umgås. Men i stället drar vi ut på det, blir sura och arga och börjar undvika varandra.
Jag bestämde mig för många år sedan att endasr omge mig med personer om älskar mig för mig, som bryr sig om mig på riktigt och som ger mig något tillbaka. Det är bland annat därför jag inte träffat mina morföräldrar på över 5 år. Så som dom behandlade mig tolererar jag inte, varken från vänner, bekanta eller släkt! Men jag mår bättre nu, jag kan alltid vara mig själv, behöver aldrig lägga på en fasad eller låtsas. Det är skönt, mycket skönt!
